Se på mig nu

Jag har aldrig haft en sån där riktig fjortisperiod i mitt liv där man tuperade håret, hade  flera lager smink, tofsar på benen och kläder som alla hade. Har aldrig haft en sån där ögonbrynsperiod där man skulle noppa dom till streck för att det var inne, eller ha lösögonfransar etc. Jag har alltid klätt mig som jag velat vilket i mångas ögon har varit töntigt. Jag har aldrig passat in i de där ”coola” gängen för att jag helt ärligt varit för smart. Har aldrig lyckats spela sådär korkad som de flesta har varit så det har slutat med utfrysning. Detta har varit sedan 4an ungefär, där man började delas upp efter vilken status man hade. Man skulle ha bilddagboken, facebook och lägga upp ofantliga bilder på sig själv för bekräftelse och desto mer utmanande och ”snygga” bilder man lade ut desto bättre. Jag gjorde aldrig sånt. Tjejerna gjorde ALLT och verkligen allt för att få killarnas uppmärksamhet. När man tänker tillbaka så ser man hur osäkra dessa tjejer var. Även killarna, som hela tiden behövde hävda sig och alltid skulle berätta för mig hur jävla värdelös och hur ful jag var. Jag kanske inte tyckte att jag var så jävla snygg (vilket jag i efterhand tyckte att jag var, jag var jävligt söt och liksom ett normalt barn som fortfarande inte brydde mig så speciellt mycket om vad som var inne utan körde mitt eget race). Jag har alltid varit den som killarna har kallat ”ful”, den som aldrig skulle få en kille. Det roliga är att jag var ganska tidig med att skaffa pojkvän, redan i 8an, som jag blev superkär i. Visserligen höll det en månad, men jag blev mogen väldigt snabbt. De killar som har kallat mig ful och tryckt ned mig kommer idag fram till mig på krogen och försöker ragga. Det är då jag är vinnaren och ger dom ett stort jävla fuckyou-finger och går därifrån. Jag är jävligt stolt över vem jag har blivit idag. jag är en öppen person som inte gömmer att jag ibland mår väldigt dåligt psykiskt, att jag ibland är osäker, men att jag alltid tar mig igenom det som en jävla stjärna och alltid hamnar över dom som försökt trycka ned mig. Idag, flera flera år senare så är jag den jag vill vara. Stark i mig själv och inte feg med att säga mina åsikter (okej jag var inte speciellt blyg med det förr heller, kan vara därför jag inte var så populär heh). Ni som snackar om mig och läser min blogg i smyg och snackar skit om mig med era polare, jag förstår varför ni gör det och det är okej. Jag skriver offentligt för att jag vill att folk ska läsa och känna att de inte är ensamma. Jag stöttar de som mår psykiskt dåligt till 100% för att jag vet hur jobbigt det är ibland. Jag må bli ett offer för att jag står upp för andra, men jag har iallafall gjort vad jag kan för en förändring. Vad gör ni som i hemlighet snackar om mig och försöker trycka ned mig? Ni ger mig ännu mer luft och utrymme och en ännu större anledning till att fortsätta göra det jag gör och skriva om orättvisor och även om mitt vanliga svenssonliv där det inte händer så mycket men väljer att dela med mig av ändå för att visa att man inte måste ha tusen kompisar och umgås med alla hela tiden utan att man kan ta det lugnt och bara vara.

Ni som känner igen er och läser min blogg och inte vill kommentera så alla kan se, ni kan skriva till mig på Instagram DM. Där heter jag @joseeefineee och jag kan ta bort chatten sen om det skulle vara så, men jag vill gärna finnas där för folk som behöver en hjälpande hand, om du mår dåligt, känner dig utfryst eller att du inte passar in. Skriv skriv skriv, jag vill höra era berättelser.

Kram

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s