Mitt uppe i ångesten

Nu när jag är mitt inne i ångesten så ska jag försöka få ned känslan med ord.

Såhär var det. Jag satt i sängen och kollade på serie och kollar helt plötsligt upp och ser på bordet, det är stökigt. Troligtvis aktiverades något i min hjärna där jag associerade det stökiga med hur mitt liv är (hur jag kände just då) och började tänka att livet inte har en mening och att oavsett vad man gör så är allt hopplöst.

Just nu sitter jag i valet eller kvalet om jag ska ta en ångestdämpande tablett eller inte. Jag är inte helt hundra på om det ens funkar, men jag är säker på att jag kommer vakna upp som ett krossat lik imorgon om jag tar ett nu, då jag redan tagit två olika sömntabletter för att kunna somna (vilket jag ändå inte kan)

Jag är rädd att alla i min omgivning ska tro att jag är arg på dem eller att de har gjort något för att jag beter mig konstigt, men ni ska veta att det inte är någons fel!!! Det är i mitt huvud allt spökar och försöker att vara som vanligt, men ibland är det svårt.

Hoppas eran kväll är bättre än min iallafall ❤

img_1849

Annonser

Det är dags att sluta skämmas.

Det här med att duscha bort ångesten stämmer till viss del. Istället för att försöka sova när miljarder tankar går igenom huvudet som gör en galen så kan man gå in i duschen och göra sig ren och fräsch för att få en ”nystart”, iallafall för stunden. Ett tips för er med ångest är att ha en duschtvål i duschen som ni tycker om. Lukten är viktig. Min favorit of all time är Dove, den där vanliga vita med typ blå kork. Det är de här småsakerna som gör att man kan ta sig igenom det lite enklare.

Ja, jag har ångest. Ångestsyndrom, som det heter på pappret. Det är inte kul. Ibland är jag ”symptomfri” men väldigt ofta så har jag en underliggande ångest som ibland smyger sig på och tillslut slår mig rakt i ansiktet, som en fet jävla höger. Inga tabletter hjälper, som jag har fått utskrivet. Jag blir bara trött av dem. Fungerar TYP som sömnpiller, ibland. Jag försöker inte försköna mitt mående när det gäller att berätta om det. Jag kan i princip berätta för vem som helst att jag ibland mår skit (obviously ja, eftersom att jag skriver ut det nu så alla i hela världen kan läsa). Jag skäms inte alls, det borde ingen göra. Seriöst.

En fredagsnatt är inte så härlig med ångest, men jag tar mig igenom det. Jag tar som sagt mig alltid igenom det. Att gå ut och festa när man har ångest gör det inte direkt bättre, utan hundratusenmiljarderbiljarders gånger värre.

Nu har jag nog skrivit ordet ångest ett par gånger i detta inlägg, men vet ni vad?

Ångest
Ångest
Ångest
Ångest

😉 kram